Norrbottensgården

På den här gamla gården någonstans i Norrbotten bor en familj bestående av två vuxna, tre barn och två bondkatter. Huset byggdes någon gång under 1800-talets mitt och flyttades till sin nuvarande plats 1914. De som bor här gör sitt bästa för att varsamt renovera efter tid, ork och plånbok. Hon som pysslar med den här bloggen är en renoveringsamatör med tummen mitt i handen och huvudet fullt av kreativa idéer. Här avhandlas livet i stort och smått och en hel del handlar om loppis,fotografering, byggnadsvård,god mat och antika möbler.

Dagar som hör hemma i förtränga & glömma-asken

Publicerad 2019-02-04 19:25:37 i Strul,

Jag har sett ibland att människor som bloggar ibland skriver om dagar som de vill spara i hjärteasken. Fina dagar att minnas. Kul för dem.
 
Själv  har jag idag haft en dag som enbart hör hemma i förträng och glöm-asken. En dag som känns ungefär lika mysig som en bortglömd plastbytta längst in i kylen med oidentfierbart(och ofta lätt hårigt)innehåll. Jag har jobbat hela dagen och arbetsdagen i sig har inte varit störig, men bilen har varit störig när jag skulle iväg och stress-handla på lunchen. Som en gigantisk snöboll såg den ut. Sopade till jag hade mjölksyra i armarna. Snön yrde in på sätet så det kändes som att sitta i en snödriva. Oh, the joy! Men inte nog med det, vindrutetorkarna har frusit ihop på något underligt sätt, eller gått sönder..oklart vilket av det ännu, men med tanke på min ofantliga tur lär ju motorn till torkarbladen gett upp och inget annat. Nåväl, efter arbetsdagen slut borstade jag av snöbollen för andra gången denna dag och hämtade barnen. Fortfarande vid hyfsat gott mod ändå, men så gör jag det eminenta misstaget att försöka köra bilen upp för vår snöiga. långa backe. Så dumt, så dumt. För vet ni vad som är värdelösare än att lämna bilen nere vid postlådan och knata hela långa vägen upp till huset? Jo, det ska jag berätta. Det är att slira fast sig ordentligt och duktigt MITT I BACKEN och sen får barnen krypa över sätet då halva bilen liksom är inborrad i snön i diket och det inte går att öppna dörrarna på den sidan, ta alla täckjackor, mössar, vantar, tomma matlådor, posten med femtielva brev och reklam, tre tunga matkassar, avloppsrensutrustning och plumsa i snön uppför backen, trött och hungrig med än hungrigare och tröttare barn!
 
Sen kommer man till slut in genom dörren och ska börja hetslaga mat, helst innan det är läggdags för barnen..det är kallt i huset  och veden i vedlådan är slut så man får gå ner i källaren och baxa upp en tung vedsäck, starta ved och gräva fram yllesockorna. En odiskad ungsform står på spisen sen gårdagen och hånflinar, full av intorkade rester och man bara sväljer allt förtret och försöker behålla förståndet. Nu är iallafall barnen utfodrade(tack och lov för gårdagsrester), chili con carnen står och puttrar till oss vuxna och i ugnen gonar sig ett stycke pulled pork till morgondagens middag. Maken har nyss kommit hem och han får försöka styra upp krånglet med avloppet i källaren. Just såna här dagar, mitt i snödjupa och mörka vinter, just sådana dagar vill jag bara förpassa till förtränga och glömma- asken. Min bil står fortfarande fast i snödrivan i backen, men det orkar jag inte tänka på nu. 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela