Norrbottensgården

På den här gamla gården någonstans i Norrbotten bor en familj bestående av två vuxna, tre barn och två bondkatter. Huset byggdes någon gång under 1800-talets mitt och flyttades till sin nuvarande plats 1914. De som bor här gör sitt bästa för att varsamt renovera efter tid, ork och plånbok. Hon som pysslar med den här bloggen är en renoveringsamatör med tummen mitt i handen och huvudet fullt av kreativa idéer. Här avhandlas livet i stort och smått och en hel del handlar om loppis,fotografering, byggnadsvård,god mat och antika möbler.

Tapetsering och vårtecken

Publicerad 2018-04-29 15:04:40 i Renovering, Utevistelse,

Idag har jag tapetserat ett par timmar. För att behålla tålamod och förstånd intakt har jag dock valt att ta en liten paus innan jag ger mig på det igen ;) Det gick väl bra egentligen, men det var några missöden där som tärde på tålamodet, som redan innan är åt det mer korta hållet! 
Efter tapetseringen gick jag ut till resten av familjen som var i färd med att grilla korv. De har fått upp sin älskade studsmatta idag, ett säkert vårtecken! :) Tonårssonen muttrar dock att den inte har någon bra "studs". Han gick och började bygga på ett utedass istället. Kul att han gillar att bygga :) 
Jag känner väl lite att höjdarvädret det var igår..och inte så mycket idag..men jag drack en kopp kaffe eller två iallafall och samspråkade med minstebarnet som klagade på att han höll på att svälta ihjäl. 
Jag frågade honom om det brukade gå snabbare att få mat om man gnällde mycket och det svarade han nej på. Hon verkade dock inte förstå kopplingen jag ville uppmärksamma honom på, för han fortsatte att uttrycka sin frustration efter en stund. Två minuter senare var korven färdigrillad och faran över. Tur det. 
Vad ska ni göra på Valborgs då? Vi åker norrut för att hänga med min familj. Men först ska jag och maken arbeta. Jag slutar 12 men maken har heldag. Tråkigt. 
Igår lagade jag en tomat och lökpaj till middag som är supergod. Råkade av misstag radera bilden så jag har inget att visa. Men receptet kommer HÄR, rekommenderas varmt!
 
Liten kort sneakpeak på tapetseringen..Ja, det fattas en bit tapet där längst bort, men maken har i uppdrag att klippa till alla "specialbitar" så sätter jag upp dem sen. Jag är usel på att klippa rakt. Fråga bara min brorsa en gång när han tvingade mig att klippa honom. Han ba "Men klipp bara rakt av här i nacken". Trots vilda protester från min sida så tjatade han tills jag gjorde det och sen pratade han inte med mig på en vecka..
För övrigt har jag försökt klippa min egen lugg också och det slutade med att jag klippte bort hela luggen i mina fatala försök att jämna till. Det är typ 16 år sen nu men jag glömmer det aldrig! Det tog lång tid att växa ut!
Blev något stressad när jag upptäckte att jag varit alltför frikostig med att kapa tapeten nertill! Men vi har beställt höga golvlister så det kommer inte synas. Pust! Det är så det blir ibland när man har dyskalkyli ;) 
Jag ringde föressten vårdcentralen för ett par veckor sedan och bad att bli utredd för dyskalkyli. För att jag ville ha det på papper, svart på vitt. Jag VET ju att jag har det, men det hade varit så skönt att få det bekräftat. Men jag fick veta att ja, jag har alldeles säkert dyskalkyli utifrån min beskrivning, men att vara vuxen och inte ett barn eller ungdom i skolåldern innebär att prioritering för den här typen av svårigheter är NOLL. Tre års väntetid och då är det inte ens säkert de tar emot mig ändå. Det spelar ju ingen roll egentligen. Jag är ju som sagt vuxen och jag behöver inte befatta mig med matematik i någon större omfattning, men ibland stöter jag på hinder och det är tungt. Och jag kan känna mig så fruktansvärt sorgsen och besviken över att jag gått igenom en hel grundskola och halva gymnasiet innan jag fick någon hjälp överhuvudtaget. Andra året på gymnasiet fick jag hjälp av världens bästa mattelärare som hjälpte mig att klara den grundläggande mattekursen. Utan hans hjälp hade jag aldrig fått ett slutbetyg. Men det var först för ett par år sedan jag läste om dyskalkyli och att det faktiskt finns. Nåja, det är som det är och jag klarar mig hyfsat bra med miniräknare och med hjälp av människor i omgivningen som faktiskt kan matte ;) 
Nåväl, ska se om jag orkar få upp någon mer tapetvåd. Trevlig Valborgs på er!

En dag i Storforsen

Publicerad 2017-08-06 10:43:46 i Utevistelse, Utflykt,

Igår åkte vi till Storforsen tillsammans med makens morbror och hans fru. Vi åt lunch på hotellet och sen påbörjade vi vandringen längs med forsen. Barnen hade mycket spring i benen och var otåliga, som synes!
 
Minstebarnet verkade ha kastat sina öron i forsen för han hörde då ingenting! Han sprang som en liten vessla över stock och sten, och klättrade utan minsta konsekvenstänk. Jag hade hjärtat i halsgropen mest hela tiden! Och sur blir han ju när han får förmaningar, han ville gå själv och absolut inte hålla handen eller bli buren..det hann bli ett och annat grinkalas och vredesutbrott för den lille minitornadon innan vi var längst uppe. Han är rätt kul den där gossen, just för att han kan vara världens sötaste lilla tjatterapa med sprudlande humör i ena studen och i nästa är han rasande och tårarna sprutar..mycket känslor i en liten kropp!
 
 
Forsen är verkligen fantastisk, dessa vattenmassor som ser ut att koka och det bara öser ner i en rasande fart! 
 
 
När vi kom ner igen var jag helt slut! Alldeles trött i både kropp och sinne efter alla duster med det lilla barnet med den stooora viljestyrkan. Pust! Jag och maken var rörande överens om att detta gör vi inte om de närmsta fem åren! ;) Efter Storforsen åkte vi till makens morbrors och hans frus stuga de har i närheten och där åt vi middag och drack kaffe. Rent logiskt så vet jag ju att vi varken skulle ha ekonomi eller ork att ha en stuga när vi har ett så stort hus och stor gård som vi nu har och med alla sysslor det innebär, men åh så jag kan sakna stuglivet! Så mysigt att få packa och dra iväg till en stuga, det blir på ett annat sätt än när man är hemma hela tiden. Vi hade ju stuga förr, men sålde den då vi köpte det här huset och det var tråkigt, men nödvändigt. Vi älskar vårt hem givetvis, men jag tror ni förstår hur jag menar? Vi har ju varken båt, eller husvagn eller husbil heller så visst kan man sakna det där med att ha stuga :) Vi har haft brorsonen här en vecka, han har hjälpt oss att skrapa huset. Han åkte hem igår för att ta sig en paus, men han kommer kanske tillbaka idag. Vi låter han komma och gå som han vill, att han hjälper till är ju bara en bonus för oss. :) Jag gruvar mig en del för när vi ska högt upp på huset, på gavlarna då det är så ruggigt högt. Vi måste ju hyra skylift eller byggställning men vi klurar på vad som blir bäst och enklast då marken lutar en del åt alla håll och kanter ;) 
Stora sonen har också krafsat lite fasad :)
Igårkväll när vi kom hem och nattat de minsta barnen såg jag, maken och stora sonen en rysare på Netflix som heter "Honeymoon". Den började så himla bra, i sitt förfarande rätt olik andra rysare jag sett, och mycket lovande där iallafall jag satt på helspänn och tänkte vad som komma skulle..men sen när finalen kom så var det riktigt, riktigt dåligt! Vilken besvikelse :( Gillar ni utomjordingar, se den. Gillar ni inte det, välj en annan film!
Trevlig söndag 

Dagar som läker själen

Publicerad 2017-04-22 16:56:00 i Barnen, Barnrum, Gott och blandat, Utevistelse,

Vilken fin dag vi fick idag! Vi har varit ute och grejat, grillat korv och pimplat kaffe. Såna här dagar läker själen. Stressreducerande och uppiggande :) Imorse fick vi en köttleverans som vi beställt. Perfekt nu inför grillsäsongen tillsammans med de nya kryddorna jag köpte för ett tag sen.
 
Barnen har ömsom lekt, ömsom kivats. I vanlig ordning. Men vi tog ut dem och rastade dem och det brukar hjälpa. Sen fick vi besök av en bygranne med sina barn :)
Flickebarnet har äntligen fått en dörr till sitt rum. Det var lite strul där med felbeställningar och lång leveranstid. Men nu sitter den där :)
Utevistelse för folk och fä:
 
Katten som aldrig viker från ens sida. Vi har blivit av med inkräktarkatten som varit här och svassat av och till under över ett års tid. Den åt upp våra katters mat och kissade där de bor så då tyckte vi att det fick vara nog. Kattföreningen hjälpte oss att fånga katten i en fälla i veckan och ta den med sig. Vi har inte hört hur det gått, men de skulle ta den till veterinär och de brukar försöka placera om dem om det går efter en tid. Våra katter är lugna nu och inte lika stissiga längre, det är skönt! Och vi hoppas förstås att vildkatten får komma till ett nytt hem och att den lär sig att lita på människor igen. <3
 
Det enda tråkiga är att det är så mycket snö än. Jag tar gärna barmark nu :) Nu håller maken på att laga middag och barnen har skurit frukt till fruktsalladen som ska avnjutas framför en familjefilm efter krubbet.
Trevlig lördag på er!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela