Norrbottensgården

På den här gamla gården någonstans i Norrbotten bor en familj bestående av två vuxna, tre barn och två bondkatter. Huset byggdes någon gång under 1800-talets mitt och flyttades till sin nuvarande plats 1914. De som bor här gör sitt bästa för att varsamt renovera efter tid, ork och plånbok. Hon som pysslar med den här bloggen är en renoveringsamatör med tummen mitt i handen och huvudet fullt av kreativa idéer. Här avhandlas livet i stort och smått och en hel del handlar om loppis,fotografering, byggnadsvård,god mat och antika möbler.

Söndag

Publicerad 2018-09-09 18:54:00 i ADHD, Antikt, Fest och kalas, Foto, Vänner,

I fredags var jag på afterwork med några kollegor från jobbet. Riktigt lyckad kväll med god mat och dryck och massor av skratt och tokigheter! När vi satt på restaurangen just i början av kvällen messade maken mig och skrev att vi nu hade vatten igen! Det går inte riktigt att beskriva glädjen i det, men det kändes(och känns fortfarande)underbart. Vatten som man tar så för givet..och när det inte finns så fattar man hur otroligt beroende man är av det. Nu ska vi vara hemma och städa och stöka på med tvätt och städ och allt det där som inte gått att göra när vi inte haft vatten. Vi är fortfarande inte riktigt i hamn för vi har en slang som går från brunnen in i huset, men ovan mark..så den måste grävas ner så snart som möjligt. Sen får vi se vilken pump vi ska ha, de bytte ju den i källaren till en ny som de inte fick att funka och då satte de en dränkbar pump i brunnen istället. Vi vet inte riktigt vilken det är tänkt vi ska ha i sutändan men vi får väl se. Jag har varit i kontakt med en superdryg och otrevlig handläggare på Folksam som liksom "klappade mig på huvudet" mentalt och jag kan nog gissa att han fick bita sig hårt i tungan för att inte säga saker som "lilla vännen"..Han snäste av mig ganska raskt med att säga att om kablen som är sönder är äldre än trettio år så har de ingen som helst skyldighet att hjälpa oss och avslutade dessutom med "Och det ska du veta, att bevisbördan för att den inte är äldre än 30 år ligger på DIG". Först kände jag mig nedslagen men sen tänkte jag att nej, jag kommer att kräva ersättning och jag kommer att driva ärendet vidare så långt jag kan om jag måste. Finns ingen rimlighet att jag ska kunna kontrollera en slang som ligger nedgrävd flera meter under marken, en slang som dessutom normalt inte ska kunna gå sönder! Pratade snabbt med rörmokaren en av alla svängar de var här och han sa att det är svårt att se på en slang hur gammal den är men kanske 25 år. 
Fortsättning följer.. ;) 
 
Igår när jag kvicknat till begav vi oss mot mina hemtrakter för att hälsa på goda vänner. Alltid så mysigt att träffa dem <3 De bjöd oss på Pizza samt brownies och fruktsallad till dessert. 
Min kompis M äter glutenfritt som jag och det är så skönt att slippa känna sig krånglig och besvärlig med maten, då glutenfritt har en självklar plats på matbordet :) :) 
Stora sonen gosade med deras lilla hund
 
Efter maten baxade vi ut en stort och tungt, men sååå fint skåp som de skänkt bort till oss. Tänk så tur man kan ha, goda vänner som vet precis vad man gillar. De hade ingen plats för den och tänkte att den skulle passa bättre hos oss. Så tacksam <3 Tung som ett as var den att bära men efter en liten kamp står den nu på plats i tv-rummet. 
Jag fick en bok också som handlar om flickor med ADHD/ADD och en mammas kamp för att få rätt hjälp till sin dotter. Jättebra bok med hög igenkänning. Min kompis har också ADD som min dotter har så hon har varit och är ett jättebra stöd och inspirationskälla när det gäller tips och råd och information kring dottern. 
 
När vi fått upp skåpet på släpet hälsade vi på mamma och hennes man i stugan och där blev det mera mat.
Och det här vara bara det "kalla"..det fanns mer i köket! Så man var ju ganska mätt igårkväll :D 
Mamma hade hittat en gammal retrovåg i ett förråd och frågade om jag ville ha den, och det ville jag. Tyckte den var så fräsig! 
Sen fick jag syn på en gammal hatthylla som de tänkte slänga och jag bara men ska ni slänga DEN HÄR?
Ja, det skulle de..och jag som köpt en sån hylla i vintras, svindyr var den för de är ju väldans poppis nu! Jag fick ta hem den också, så jag ska nog sälja den på Tradera :) 
Vi åkte hem idag vid lunchtid och sen har det bara rullat på i ett. Vi har varit och röstat, handlat middag, baxat skåp hit och dit, rensat skåp(hjälp vad mycket prylar man samlar på sig), och tvättat(underbart)och diskat. Nu ska vi äta tacos och sen hinner jag kanske röja i kaoset en stund till. Önskar er en härlig kväll!
 

De där gångerna när det blir så tydligt

Publicerad 2018-06-15 17:32:47 i ADHD, Personligt, Sommar,

Ni som hängt med ett tag, och speciellt ni som känner oss vet ju redan sen tidigare att vi i flera år innan dottern fick sin ADHD-diagnos signalerade för att hon inte riktigt var som ”alla” andra. Problemet har alltid varit just detta, att det inte märks så väl utåt. Hon är en tjej som är duktig på att föra sig och uppträda väl i situationer med andra människor. Hon är inte utåtagerande, stökig eller hyperaktiv. Ibland kan hon tendera att ha myror i brallan, men egentligen ingenting som jag tror andra uppfattar som avvikande jämförelsevis med andra i samma ålder. Vår dotter är en försiktig tjej, som inte självklart tar plats och syns eller hörs. Hon har koncentrationssvårigheter och har därmed också svårt att "sålla" bort ljud och synintryck, på ett sätt som andra kan behärska utan större bekymmer. Det är vi föräldrar som ser svårigheterna och det är vi föräldrar som får hantera dem dagligdags. För hon håller ”ihop sig” och kraschar när hon kommer hem. Igår fyllde hon nio år. Som många andra barn hade hon sett fram emot sin födelsedag väldigt mycket och var spänd av förväntan på att få öppna sina födelsedagspaket. Vi kom gemensamt överens om att hon skulle få öppna en liten present på morgonen och resten efter skolavslutningen på kvällen.

Redan innan vi åkte iväg till avslutningen signalerade hon att hon var spänd och lite nervös. Jag lugnade henne och sa att allt kommer att gå bra. Eftersom hon fyllde år hade hon även fått välja middag, och det skulle då bli hamburgare på Sibylla. För att slippa stressa i oss maten hade vi även där pratat igenom och enats om att vi äter efter skolavslutningen. Jag trodde naivt nog att avslutningen skulle ta max en timme.  Jag hade SÅ fel.

Det var samling på Folkets hus och det var fruktansvärt mycket folk där, hela skolan från förskoleklass till klass sex plus alla anhöriga. Ett konstant högt sorl låg över lokalen. Varje klass skulle sjunga en sång. Och så var det individuella uppträdanden. Och så skulle lärarna sjunga. Sen skulle skolans elever sjunga gemensamt. Sen skulle alla sjunga tillsammans. Sen var det en långdragen betygsutdelning för sexorna och kramar och grinkalas på det. Sen rektorns tal. Sen rektorns spex-dans. Och sen när allt äntligen var över och vi kunde lämna den överfulla och kvalmiga, syrefattiga lokalen så strömmar horder av människor ut genom lokalen och ned för trappen, samtidigt. Jag försökte få fram dottern genom folkmassan och hon blev blek och lite spak. ”Jag är yr” sa hon ynkligt flera gånger och vi fick till slut ta henne åt sidan och låta folkmassan mattas av innan vi kunde ta oss ut. När vi så äntligen efter många om och men tog oss ut och ner till Sibylla så skulle de egentligen stänga men var snälla och lät oss äta ändå(Tack för det!). Men dottern var så medtagen och slut och trött och överstimulerad av intryck så hon orkade inte äta :( . Hon som längtat så. Hon frågade om hon kunde få öppna sina presenter nästkommande morgon istället då hon själv kände att hon inte skulle orka det då vi kom hem. Det blev ju då inget födelsedagsfika heller.

Hon somnade i bilen på vägen hem men vaknade sedan när maken bar in henne till hennes säng. Då kom panikångestattacken som hon alltid får när hon blivit överstimulerad/är orolig/övertrött och även om vi föräldrar lärt oss att hantera den hjälpligt så gör det fortfarande ont att se hur illa hon far i aktiviteter som andra inte ens behöver reflektera över. Här blir hennes funktionshinder med ens så tydligt. Den här typen av aktiviteter dränerar henne, hon har nog svårt att orka med att hänga med i klassrummet en hel dag. Att då fullständigt bombas med synintryck, konstant sorl, lång väntan och stora folksamlingar blir förödande för henne. Älskade lilla dotter <3

Jag vill inte att hon är med nästa år om det ska vara ett liknande upplägg. Måste prata med skolan om detta och utforma någon slags anpassad plan för henne. Skolavslutning ska ju vara roligt och mysigt, inte skapa ångestattacker. Ikväll ska vi rå om henne och minimera intrycken. Vi ska bjuda på pizza, och kolla film. 

Idag har jag nåtts av ett fruktansvärt tråkigt besked om en människas bortgång. En underbar person som var mamma, fru, syster och dotter. Mina tankar går till familjen <3 

 
Dottern frågar, mamma varför fotar du mig så mycket? För att du är så fin, svarar jag.

Grillkväll på Logen

Publicerad 2018-05-30 18:19:00 i ADHD, Helg, Middag, Sådantsomberör,

Förra veckan var så intensiv så jag hann varken med att fota just nånting och än mindre författa något inlägg! Det kändes verkligen som att helgen var över på en sekund. Den inkluderade två kalas och en grillkväll plus en massa förberedelser för ovan nämnda, kalasen i synnerhet. I fredags eldade jag igång badtunnan och så badade vi hela familjen, premiär för året :) Lördagen ägnades helhjärtat åt att förbereda ett piratkalas för femåringen. Han hade bjudit in tre kompisar till sin tillställning och det tyckte vi var alldeles lagom :) Jag tror att både barn och deltagande föräldrar var nöjda efteråt. En förälder till två av kompisarna berättade att de varit med några andra vänner och tittat på vårt hus för ett par år sedan då det var till salu, och han sa det att "Vilken skillnad det är, det har hänt en hel del". Det känns kul, för ibland känns det som att vi inte kommer någonvart, allt kostar och tar tid..men visst gör vi framsteg också får en tänka. Jag inväntar att maken ska få upp listerna i hallen men får ligga lågt med tjatandet nu ett tag för han har så sjukt mycket att göra på sitt jobb. Och nej jag tänker inte kapa lister själv, ni som hängt med ett tag vet att det där med att kapa och klippa rakt är INTE min melodi..och de där listerna var dyra! Så jag väntar..tålmodigt..(nåja, jag väntar iallafall..)När kalasgästerna tackat för sig var det snabbt att röja undan, tända grillen och ta fram köttet! Dottern har ju en bästis som hon umgås med ofta, de är som ler och långhalm dessa två :) Och vi har tänkt det länge att vi borde kanske lära känna kompisens föräldrar lite bättre med tanke på att våra döttrar är så pass tajta. Så vi bjöd hem dem till slut, på grillkväll och jag förberedde en liten middag ute på logen:
Premiär för säsongen där med :) Nu börjar det vara sommar minsann! Häggen har slagit ut i all sin prakt :)
 
Och detta är faktiskt enda bilderna jag fick med..men det var en supertrevlig kväll med mycket skratt och surr. De kom på eftermiddagen och åkte hem strax efter midnatt(tjejerna hann somna i soffan båda två, haha), så det känns som en lyckad kväll :) Söndagen gick åt till att fixa iordning kalas nr 2, för släkten. Båda pojkarna har ju fyllt år förra veckan så det blev då kalas för båda dem under söndagen. Och sen var helgen slut, hips vips och jag stupade i säng ganska raskt på söndagkväll..
 
Och så hade jag lite andra funderingar också som jag känner ett behov av att skriva lite om..dottern som har det lite kämpigt i skolan, vi har ju testat att låta henne åka till sin farmor en gång i veckan för att få hjälp med läxorna då farmor är pensionerad lärare och har ett oändligt tålamod, vilket vi inte brukar ha när vi ska försöka hjälpa med läxorna..hursomhelst, det har blivit så att dottern till slut bara förknippade farmor med läxläsning och inte ville åka dit och så vill vi ju inte ha det. Farmor och mormor-tid ska ju vara något roligt tänker jag. Så istället fick hon via skolan gå på "Läx-hjälpen" varannan vecka i samråd med dotterns lärare. Vi låter henne åka hem direkt efter läxläsningen(hon får taxiskjuts) för att hon inte ska känna att det blir för mycket men vi ser att det blir det ändå. Hon har varit otroligt stingslig och irriterad varje gång efter dessa läxtillfällen och hon tenderar att "mucka" gräl med en hela tiden sådana dagar. Antagligen blir det för mycket för henne, vistas i ovan miljö med människor hon inte känner, tvingas "hålla ihop" sig flera timmar och sen åka taxi hem(vilket hon oxå alltid ängslas inför och är rädd att taxichaffisen inte ska hitta hem där hon bor). Så, återvändsgränd igen..och hon halkar efter i skolan, men orkar inte med läxor efter skoltid..vad göra? Hon går bara andra klass än så jag oroar mig jättemycket för framtiden och hennes skolgång..Vi får prata med skolan igen och se vad vi kan hitta på..
Nu ska jag dricka en kopp kaffe medan barnen leker ute. Trevlig kväll på er som kikar in :)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela