Norrbottensgården

På den här gamla gården någonstans i Norrbotten bor en familj bestående av två vuxna, tre barn och två bondkatter. Huset byggdes någon gång under 1800-talets mitt och flyttades till sin nuvarande plats 1914. De som bor här gör sitt bästa för att varsamt renovera efter tid, ork och plånbok. Hon som pysslar med den här bloggen är en renoveringsamatör med tummen mitt i handen och huvudet fullt av kreativa idéer. Här avhandlas livet i stort och smått och en hel del handlar om loppis,fotografering, byggnadsvård,god mat och antika möbler.

Sista dagarna av 2018

Publicerad 2018-12-30 14:25:17 i Fest och kalas, Nyår2018,

Julen gick så fort så jag hann knappt med själv.  Men kort sammanfattat så var det god mat, mys med familj och släkt och en hel del julklappar(främst för barnen, roligare att ge än att få själv). Sen jobbade jag mellandagarna och pang bom från ingenstans kom världens förkylning! På fredagen var det snudd på att jag inte mäktade med att vara på jobbet, men jag bunkrade upp med treo, rinexin, nässpray och ColdZyme och så stretade jag mig igenom dagarna trots allt. Idag mår jag äntligen lite bättre och vi har hållit på att röja och städa. Barnen har varit ute en liten sväng. 
Sen kom de in och fortsatte kivas om stort och smått ;)
Men gulliga är de ju <3 
 
Imorgon är det nyårsafton, vi skulle få gäster men tyvärr måste de ställa in då de blivit krassliga. Jag har köpt nyårsrakter för första gången i mitt liv! Jag bara stegade in på affären där de sålde nyårsraketer, hade ingen aning om vad jag skulle köpa men bad om något slags baspaket och säljaren plockade fram en låda med några färgglada pryttlar som jag köpte. När man bor som vi bor, ute på landsbygden så kan man inte räkna med att få se några smällare om man inte har några själv. Kommunen har inte heller några nyårsrakettillställning som andra kommuner har. Vi har rislyktor också som vi ska sända iväg :) När jag var liten brukade min pappa och storebror skjuta raketer, men jag har aldrig gjort det själv..så jag är lite pirrig, haha! Men nog ska det väl gå bra :) Dottern frågade dock med en smula skepsism om jag verkligen fick skjuta smällare..
 
Nyårsmenyn är preliminärt planerad till följande: Kantarellsoppa till förrätt, Cognacsflamberad oxfile med hemslagen bearnaisiesås och ugnsrostade rotfrukter såsom sötpotatis, rödbetor, potatis och morötter. Till dessert blir det champagnemarinerade frukt och bär med glass. 
Några speciella tankar om det kommande året har jag väl inte direkt. Minns inte vad jag tänkte förra året heller..men 2018 har väl överlag varit ett bra år kan jag tycka. Det hände många bra saker och jag hoppas och tror att jag utvecklats under året som gått. 
Köpte blommor igår att ha till bordsdukningen. Men när jag drömskt började fingra på ett litet paket med ätbara blommor tyckte maken att det fick vara stopp, då de kostade typ 100 kr för några gram ;) 
Passar på att önska er alla ett Gott nytt år så hörs vi säkert i början på det nya året. Var rädda om varandra! <3

Ett så gott som färdigt rum!

Publicerad 2018-12-23 10:35:00 i Jul, Renovering,

I veckan blev Elias rum färdigt. Vi är himla nöjda med slutresultatet! I fredags var jag ledig så jag och Elias fixade iordning och möblerade. Jag hade filmat en liten FÖRE-film men den gick ju tyvärr inte att lägga upp här. Jag får lägga upp filmerna på Instagram. Ni hittar min insta på "Livetpaliden". Det är lite smådetaljer kvar som jag klurar på, en knopphylla där och någon tavla här som ska upp och någon liten möbel kanske ska byta plats. Men just nu fick det bli såhär då Elias då vi lovat honom att ha granen i sitt rum i år :) 
Här är de bilder jag fotat på nya rummet:
 
 
 
Pojkbarnet sjäv föredrog dock att leka i vårt sovrum istället, haha!
Allt utom den lilla luftballongen i taket och ljuslyktan och trähästen på den grå byråån är loppisköpt, fått, återbrukat eller ärvt :) Maken har återigen påmint mig om att detta är barnets rum och inte mitt, så jag får inte protestera om pojkbarnet vill bygga lego på byrån eller lägga mattorna i en annan ordning än jag tänkt ;) Förstår inte var han får allt ifrån ;) 
 
När vi stökat färdigt i rummet i fredags skulle vi baka Chokladsalami, en riktig favorit hos Elias då han fick smaka den på Kreta när vi var där i augusti och jag har lovat honom sen länge att vi skulle testa att göra den hemma. Stackars pojkbarnet, när han smakade en bit av degen förvreds hans lilla ansikte till en för honom, karaktäristisk och omisskänlig min han endast gör när han ska kräkas. Jag fick panik för en sekund, sen spottade han ut degen och mungiporna åkte ner. Han tyckte inte alls om kakan :( Och jag kan förstå honom, det var sjuka mängder kakao i så den smakade väldigt, väldigt mycket kakao. Jag klurar på att testa göra en ny variant någongång, med hälften oboy, de kanske kunde funka?
Imorgon är det julafton, barnen är minst sagt på tårna..vi har handlat all mat och alla klappar och förberett allt eftersom så idag är det endast att griljera skinka och slå in resterna av klapparna som står på schemat. 
Passar på att önska er alla en riktigt god jul!
 
Update: Jag kan länka till filmerna, klicka på länkarna :)
 
 
 
 
 

Blir man aldrig färdig?

Publicerad 2018-12-16 11:57:00 i Renovering,

”Man blir ju aldrig färdig”..den frasen har jag hört under åren hos olika husägare, både de som bor i nyare hus och de som bor i gamla kåkar som vi.

När vi flyttade in i vårt hus i februari 2013 hade vi ett omfattande renoveringsbehov att ta tag i. Två fattiga studenter var vi till råga på allt, haha! (Men jag hade fast jobb att falla tillbaka på, så helt galna var vi ändå inte)Vårt kök, inklusive köksinredningen var klädd i omålad furu. När förra ägaren tömde huset på möbler och tog ner tavlorna från väggen syntes ljusa formationer på väggarna där möblerna och tavlorna varit. Likaså hallen. Toaletten har  våtrumsmatta men väggar och tak går i furu. Golven i hall och kök hade gulnad lack. Vardagsrummet hade heltäckningsmatta och strukturtapet. På övervåningen fanns två rum, ett med väggar klädda i beige-rosa masonit och ett med en tjock brun och grönrandig tapet uppspänd på papp med timmerväggarna direkt bakom. Och ett rum utan innertak och timmerväggarna framme. Ingen isolering.

Det var för lite värme i huset om vintrarna och vi fick inte Albin-pannan i källaren att fungera ordentligt, men vi hankade oss fram. I tjocksockar, långkalsonger och fleecekläder. Och vi hade hört hur många som varit och tittat på huset, men många tyckte att det var för mycket att göra. Andra tyckte vi inte var kloka, medan några försiktigt uppmuntrande sa ”Men det har ju potential i alla fall”.

Köket var renoverat någon gång i slutet av 60-talet och det fanns tre kokplattor, varav en inte fungerade. Efter ett tag gick vredet till ugnens gradantal sönder så vi fick ta en liten tång och vrida runt med när vi skulle ställa in graderna. Att laga mat tog en smärre evighet med andra ord ;) Vi såg vid ett tillfälle en film som utspelade sig på 80-talet och brast ut i skratt då köket i filmen var modernare än vårt!

Och vi har stretat och kämpat med vårt hus. Bit för bit. Idag, snart sex år senare börjar vi känna att vi har kommit någonvart. Små och stora projekt har avlöst varandra och vi är långt ifrån färdiga. Men jag har heller ingen förväntan att vi en dag bara ska lägga ner verktygen och tänka "Ja men dåså, nu är vi klara". För blir man någonsin klar? Oavsett vilket slags hus man bor i? De allra flesta har ju mer eller mindre projekt i sitt boende, som pågår under hela tiden man bor där. Men köket och badrummet, de är de två största och viktigaste milstoplarna för oss. Badrumsrenoveringen blir här under början på nästa år och när det är klart är de största renoveringarna gjorda. Då kan vi gå vidare med alla hundra mindre och större projekt såsom att måla hus, bygga farstukvist och fixa bagarstugan ;) Renoveringen blir ju som en del av ens liv på något sätt. Och än så länge kan jag inte tänka mig något annat sätt att leva. Det är ju en dröm som gick i uppfyllelse trots allt! :) 

Vad har ni för er i helgen då? Vi har bakat pepparkakor och idag är det lussebullarnas tur. Jag har just satt en deg på jäsning som står och gonar sig framför kaminen

 Jag ska erkänna, jag är inte så mycket för att baka, men barnen tycker ju att det är så roligt. Så för deras skull får man ju offra sig och knåda nån deg någon gång per år ;) 
Igår fick dottern en lekkompis en stund och av lekkompisens mamma(som är min kompis)fick jag denna dösnygga fotogenlampa! Alltså kolla bara hur fin <3 
Nu börjar det vara dags att baka ut degen så jag ska gå och samla ihop barnen. Önskar er en trevlig söndag! :)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela