Norrbottensgården

På den här gamla gården någonstans i Norrbotten bor en familj bestående av två vuxna, tre barn och två bondkatter. Huset byggdes någon gång under 1800-talets mitt och flyttades till sin nuvarande plats 1914. De som bor här gör sitt bästa för att varsamt renovera efter tid, ork och plånbok. Hon som pysslar med den här bloggen är en renoveringsamatör med tummen mitt i handen och huvudet fullt av kreativa idéer. Här avhandlas livet i stort och smått och en hel del handlar om loppis,fotografering, byggnadsvård,god mat och antika möbler.

En vecka kvar

Publicerad 2017-07-23 16:52:00 i Dukning,

Imorgon inleds den allra sista semesterveckan. Som vanligt har tiden susat iväg. Men vi har ju Kreta att se fram emot i September, och det blir  förhoppningvis något att leva lite på under den mörka hösten.  Igår hade vi vänner med några av sina barn på besök så vi passade på att elda såväl bastu och badtunna såväl som grillen! Jag fixade en liten dukning med blommor och blader:
Middagsmaten var inget extraordinärt, det blev grillad kyckling och grillad fläskfile med hemgjord beasås, sötpotatispommes och klyftpotatis och egentligen en rödvinssås också men den gick dessvärre åt skogen där på slutet..så den fick istället hamna i slasken!
Gästerna har åkt hem för ett par timmar sen och vi har ägnat oss åt att göra lite nytta. Maken har skrapat huset och jag har skrubbat upp badtunnan och påbörjat en ny vattenfyllning. Vi har varit flera som badat i den på sistone så vi resonerade så att det är bra om vi byter vatten efter halva säsongen och rengör tunnan så det inte blir smutsigt. Vi har ju reningsverk och sätter reningstabletter i, men som sagt, vi har varit flera och badat så det är dags att fräscha upp tunnan igen :)
Husskrapningen är så ofattbart tråkig. Jag har skrapat och skrapat och sen när man har mjölksyra i armar och händerna värker, då backar man bakåt och ser att okej jag har skrapat ungefär ett frimärksstort område här..bara resten kvar då! Jag känner mig som vintergatan i förhållande till universum när jag tänker på skrapning av vårt mastodonthus. Vi har sagt till barnen att de ska hjälpa till. De blev väldigt upprörda. väldigt. Det kan till och med vara så att någon av dem brast ut i gråt. De har alltså inte begript att vi menade allvar med att de skulle vara med och skrapa huset, att det var dealen för att istället för att hyra in blästring lägga pengarna på Kreta-resan. Jag brukar fråga dem "Men tror du att JAG tycker att det är jättekul att diska/städa/tvätta/laga mat/skrapa hus..etc?"
Då brukar de bli tysta en stund, men fortfarande hyfsat trumpna. De vet inte hur bra de har det! :)
Nu ska vi tända grillen på nytt och styra upp lite middagsmat här. Trevlig söndag!
 
Uppdatering:
Hoppsan, jag glömde visst lägga till fotona jag tog senare på kvällen :D Här kommer några glimtar från gårdagen :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela