Norrbottensgården

På den här gamla gården någonstans i Norrbotten bor en familj bestående av två vuxna, tre barn och två bondkatter. Huset byggdes någon gång under 1800-talets mitt och flyttades till sin nuvarande plats 1914. De som bor här gör sitt bästa för att varsamt renovera efter tid, ork och plånbok. Hon som pysslar med den här bloggen är en renoveringsamatör med tummen mitt i handen och huvudet fullt av kreativa idéer. Här avhandlas livet i stort och smått och en hel del handlar om loppis,fotografering, byggnadsvård,god mat och antika möbler.

Veckans loppisfynd

Publicerad 2017-08-12 15:12:00 i Loppisfynd,

Jag har inte besökt någon loppis på länge. Jag vet inte riktigt varför, det har bara blivit så att jag tappade sugen under en period. Men nu har suget kommit på nytt, det hör väl ihop lite med annalkande höst och drömmen om att fixa, dona och pyssla! Så nu i veckan har jag hunnit med två loppisar och även fått med mig några fina fynd hem :)
 
8 stycken fina tallrikar, jag började genast tänka på olika dukningsvarianter..och ljuslyktorna passade så bra till tallrikarna!
Minstebarnet fick en tröja. "Jag vill inte ha den!" Utbrast han när vi stod på en gårdsloppis idag och jag var på väg att betala den. Han fick den iallafall, varma tröjor behövs på vintern :) Han fick istället välja lite leksaker. Dottern handlade i vanlig ordning kläder..
Jag skulle köpa en trasmatta och swishade beloppet till hon som sålde. Så långt allt gott. Sen kom jag hem och upptäckte att det var TVÅ mattor, den ena inrullad i den andra! Men jag lyckades hitta igen hennes nummer och skyndade mig ögonaböj att swisha pengar för den andra mattan också. Himla fina är de, i ullmaterial och varma och goa att gå på! 
 
Efter loppisen idag åkte vi och handlade. Jag begriper inte vad det är med minstebarnet just nu. Nog för att han kallas "minitornadon" emellanåt, men han testar verkligen vårt tålamod nu! Det är så himla kul när man står där i mataffärn och försöker avstyra det något av barnen(oftast minitornadon då)från att ställa till en scen, att stå där och le krampaktigt åt förbipasserande och samtidigt försöka väsa till barnen "Nu skärper ni er!". 
Och den där stressen som alltid kommer krypande, för en har ju läst både en och annan artikel som florerat på Facebook om hur otroooligt jobbigt det är för omgivningen när barn väsnas på offentlig plats! Joo, tack, jag är väl medveten om det! Nåväl, det hela fortlöpte utan större fadäser men pappan och jag pustade ut när vi satt i bilen..
Nu är de ute och leker iallafall. Jag ska försöka göra någon nytta.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela